Parningsresa Mondy-Eliska 121107
I morse så klev vi upp kl 05 finsk tid (04 svensk tid) för att hinna plocka ihop våra saker, städa undan hos Pekkas mamma och så packa bilen med det sista.
Det gick bra men vi blev lite efter i tidsschemat eftersom att Sanna hade tänkt att åka och jobba kl 7.30.
Så vi var hyfsat nöjda med tiden när vi åkte iväg men sen visade det sej att det var skithalt på en stor del av vägen så Pekka var klok och körde sakta. Men vi hade bara kört någon mil när ett rådjur dök upp på vägen alldeles vid bilen men som tur var så gick det bra för både rådjuret och bilen och oss.
Vi kom fram utan problem till Sanna och gav henne några presenter för att hon hade skött det här med parningen själv och tagit hand om Eliska hela tiden eftersom att det sparade oss 4 timmar i bilen varje dag...
Sanna, You are the best friend to have :)
Sen åkte vi vidare mot Vasa. Eftersom att jag inte hade kunnat sova någonting på natten så sov jag i princip hela vägen till Vasa. Tur att Pekka gick och la sej i tid och att han sovit hela natten så det gick bra för honom att köra.
Vi kom fram till Vasa vid 13.15 och båten skulle inte gå förrän kl 15 och de skickar ombord bilar en timme före så vi satt snällt i bilen och väntade.
Den här gången var det inte lika många som åkte med färjan så nu blev det ingen hissresa men det gick bra i alla fall. Vi var nästan ensamma med hundar den här gången också förutom en man med en tax. De satt längst bak.
Båtresan gick fint men jag tror att det gungade mer än när vi åkte till Finland. Men vi hade det trevligt så det var ingen fara med oss eller hundarna. När vi skulle kliva av båten i Holmsund så frågade mannen med taxen om vi hade nån som löpte och det hade vi ju. Han sa att hans hund hade varit så orolig och han hade haft samma otur den förra gången han hade åkt båt med honom, att det var en löptik i samma rum.
Jag tyckte att han var snäll och tyst för att ha varit sugen på en löptik ;)
När vi kom till Holmsund så ringde jag till Frida (eller om hon ringde mej) så vi hade ett trevligt samtal, precis som vanligt.
Vi körde ut till Frida, Rickard och Nellie och hämtade Lexus och Lizzie. De tyckte precis som vi att de var ljuvliga och lättsamma att ha att göra med. Efter att ha pratat en stund så åkte vi vidare hemåt för att hämta Luke i gideå hos Ichigo och Leia och sen sista valpen hos Linnea och Maggie som haft Lewis.
Det var ju en som blev kääääääääär i Lewis nu när vi var borta så vi kan ju alltid hoppas att han snart blir såld.
Efter nästan ett dygn i bilen så var vi till slut hemma igen i Domsjö vid 23.30 tiden....
Nu är det bara att hålla tummarna att Eliska är dräktig när vi gör ultraljud på henne i början av december och att det kommer små rödskallar i början av januari.
Gioias kull är ju födda 9 januari och i princip så kan Eliskas kull också bli födda då. Det hade ju varit rätt så roligt :)
Parningsresa Mondy-Eliska 121106
Idag så tog vi det lugnt och sov ut och sen åkte vi en tur till Ekenäs och kollade runt lite där.
När vi kom hem så lagade Pekka mat (det har han gjort hela tiden och dessutom god mat, älsklingen...)
Efter vi hade käkat så vilade vi och surfade och kollade lite på TV men sen började jag att städa en garderob som Pekkas mamma har. En sån där man går in i som är mer som en skrubb.
Det var lite problem för henne att gå in där och hitta saker men nu så tror jag att det ska funka bättre.
När vi var till Ekenäs så köpte vi även ett fotoalbum till henne men det var tråkigt för det visade sej att bilderna som hon hade fått av oss förut var för stora så de passade inte men jag satte in lite andra bilder där i alla fall.
Men när jag städade skrubben så hittade jag en tom pärm med massor av plastfickor så då fick det bli en provisorisk pärm tills vi har löst det på nåt smart sätt.
Medan jag satt där och höll på med städandet så fick jag ett sms av Sanna att de hade parat sej även idag med en hängining på 19 minuter!
Nu borde det bli valpar. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen det för jag har så många skitbra valpköpare som jag så gärna skulle vilja sälja en Eliskavalp till....
Pekka gick och la sej i tid eftersom att vi ska upp tidigt i morgon men som vanligt så hade jag svårt för att sova så jag har suttit och surfat, skrivit blogg, spelat spel och kollat på TV och inte sovit nånting alls...
Men jag kan ju sova i bilen så det går ingen nöd alls på mej....
Mennu ska jag vila lite innan det är dax att kliva upp och göra nytta innan vi ska åka till Sanna och betala språngavgiften och hämta Eliska
Parningsresa Mondy-Eliska 121105
Jag är verkligen supernöjd med att det har blivit en parning men mycket vill ha mer och jag vet ju att Eliska har ju alltid stått flera dagar i sina löp så vi kan ju alltid hoppas på att det blir fler parningar.
Jag antar att Sanna hör av sej efter att hon har jobbat om hur det har gått.
Idag hade vi tänkt kliva upp rätt så tidigt och åka på en utflykt tillsammans med Pekkas dotter Emma. Det finns ju en hundaffär som säljer många bra saker till bra priser som vi hade lust att kolla lite på.
Tyvärr så regnade det så att det blev bara shopping i affärer och inte så mycket turistande. Det får bli en annan gång.
När vi kom dit så hoppades Pekka att de skulle ha kvar ett rundsytt, svart halvstryp till Beyonce från Hurtta. Vi gick runt och kollade och tyckte inte alls att butiken var som vi hade förväntat oss och inte hittade vi alla saker som det var bra priser på heller.... Hmmmmm .... Men vi gick runt och kollade lite och då kom det en jättetrevlig expedit och hjälpte oss att hittade det mesta som vi undrade över. Vi hittade ett svart halvstryp på rea och jag frågade om Pekka fick gå och hämta Beyonce för att prova och det gick bara bra. Så vi blev skitglada att det passade.
Beyonce visade vilken liten hjärna hon har genom att resa ragg mot en hundatrapp som visade ett täcke... Suck...
Det var en annan grej som de inte visste vad jag menade så då gick den här trevliga expediten iväg och hämtade 2 tuggben til Beyonce som plåster på såren. Så himla gulligt gjort och hon var otroligt serviceminded.
Sen åkte vi och handlade lite mat och så åkte vi iväg till Pekkas mamma för att käka innan Emma skulle åka tåget tillbaka till sin värdfamilj.
Jag hade som vanligt glömt mobilen hemma men läste av den när vi kom hem och då hade Sanna skickat ett meddelande att Mondy och Eliska hade parat sej en gång till och med en hängning på 26 minuter! Är så himla glad!
Mera WDS 110706
Ja nu idag har vi varit en tur till Versailles slott mm.... Det var otroligt vackert. Jag kunde iof inte se så mycket av det eftersom att när vi hittade en parkering så var den så långt borta att jag fick så otroligt ont att jag fick ge mej så att jag ska kunna ha skoj på utställningen i morgon....
Men i alla fall.... Glömde ju säga att när vi körde från BElgien imorse så var det massor med långtradare. Lena undrade hur chaufförerna såg ut så jag försökte kolla och ge en sammanfattning till Lena.
Det var en som såg vanlig och trevlig ut så jag vinkade till honom när Lena körde förbi och han blev jätteglad och vinkade glatt tillbaka.
Nästa som blev glad var en annan som såg trevlig ut och han tutade och la sej efter oss i samma fil så Lena var rädd att det var en stalker.... hahahhahahha
Sen när vi chillade på hotellrummet så fick vi ju äntligen tillgång till internet. Då visade det sej att en kille jag hade kontakt med förut ville bli vän med mej på fejjan... Lite otippat om man säger så..... :=)
Men jag har ju den bäste man kan ha och det är så synd att han inte är med här i Paris.....
När vi åkte hem från Versailles så såg vi Eiffeltornet flera gånger. Ska bli skoj att se det..:=)
WDS 110707
I morse så väckte Gestapo-Lena mej och sa att nu var det dax att kliva upp eftersom att hon skulle komma i tid till utställningen.
Jag klev upp och gjorde mej i ordning. Lena fixade och donade och blev snygg som en nyponros.
Jag hade betalat frukost till oss alla tre men Emma var inte klar så jag och Lena gick ner lite i förväg.
Det brukar ju vara underbart att käka hotellfrukost men den här var väl inte så märkvärdig.
Men jag tog i alla fall varm choklad, gott fransk bröd och juice. Det fanns inte ens ost...:(
Men gott var det i alla fall.... Men det blev lite stressigt så vi kunde inte njuta så länge av frukosten innan det var dax att dra iväg....
Lena har blivit som älskade sambon, alltså fått en allvarlig relation till allas vår Tom. Ja jag är nog lite svartsjuk på att dem båda två är så beroende av Tom... Vad får jag för plats i deras liv nu efter hans intrång? Hmmm inte alls bra eller som de säger här nere i Frankrike: "merde"
I alla fall så kom vi iväg till slut och påbörjade färden mot utställningsområdet. Det skulle enligt GPS ta ca 7 min men man kan säga så här: det stämde inte alls... :(
Själva resan gick bra, vi hittade direkt men sen... Ja vad ska man säga om det här landet? Kaos kanske.... Helt obegripligt dåliga på att kommunicera, att tala engelska, försöka förstå andra osv.....
Dagen började med att när vi stod i kön in till utställningen så fanns det ingenting någonstans som sa hur det skulle gå till så vi tog bara plats i en kö... Vi blev något less på husbilen framför oss som stod still hur länge som helst före oss.
När det då blev vår tur så hade det gått många dyrbaa minuter och då frågar killen på knagglig engelska om vi har "ticket"? Nej sa vi.. Då pekar han att vi måste köpa det på ett annat ställe. Vad kostar det, frågar vi då? Då gör han fransmännens absolut vanligaste gest: rycker på axlarna ......
Så det var tur att vi hade med oss snabba Emma som sprang iväg och betalade 10 euro och sen kunde vi fortsätta...
Då kom vi till nästa parkeringsvakt och då frågade vi artigt om de hade handikappplatser... Han bara, ja just det, ryckte på axlarna... Så de hade inga invalidparkeringsplatser. Jag håller fast vid att det här är ett väldigt märkligt land på många sätt och vis...
Well, vi körde in mot parkeringplasterna och nu var Lena väldigt uppstressad så jag sa att hon och Emma kunde springa iväg så att vi inte skulle missa Tonics premiär på kontinenten så kunde jag parkera och komma sen. Sagt och gjort. De tog Tonic, hans papper och l´kutade iväg.
Jag fick yra på lite på parkeringen men hittade till slut en plats där det fanns utrymme, för jag vill inte att sambon ska hitta bucklor på bilen efter den här trippen....
Sen började nästa märkliga sak. Att hitta ingången till WDS. Alltså nu är jag i rätt land, i rätt stad, på rätt ställe och på rätt parkering men det fanns inga skyltar någonstans, så jag följde strömmen....
Det hade kaske gått bra om inte Lena och Emma hade ringt och sagt att jag skulle gå in i en lagerlokal. Jag släpade mej ner tillbaka till huset de hade sagt och det gick inte stt komma in där. så det var bara att traska tillbaka uppförigen och gå den rätta vägen.
Ni som känner mej vet ju att jag kan inte bära nåt så att det blir snedbelasning på ryggen och inte gå så långt heller... Nu var det både ock... *suck*
Efter en lång stunds letande så hade jag gått till den byggnad som Lena sa att jag skulle gå in i.
I vår Parisbok så står det att man ska vara artig så jag började med att säga Bon Jour och sen på engelska var man skulle gå in för det var mörkt överallt...
Vakten, ja han... ryckte på axlarna och pekade att jag skulle gå åt helt motsatt håll eftersom att det var låst, men då blev jag så less på alltihopa och satte mej på en plint för att vila länge.... väldigt länge...
Jag tänkte så här: huvudsaken är att Tonic får vara med så kan de komma och hämta mej sedan...
Lena ringde igen icg dp kom jag ju på nästa sak också att jag hade ju inga euro på mej, bara lite svenska pengar och så kort och det tar de ju inte överallt här nere....
Men Lena sa att de hade inte betalat nånting och medan jag talar med henne så hade vakterna gått iväg och jag ser då hur det kommer utställare med hundar och går in i den "låsta" byggnaden...
Så jag knatade efter dem och då ringde Lena igen eftersom att det bröts hela tiden. Så nu var jag i rätt byggnad också men kunde ändå inte se på nåt sätt vart jag skulle.....Helt sjukt...
Då ringde Emma och jag stannade på ett ställe så till slut så hittade hon mej.
Men jag såg inte vilken ring det var som vi gick förbi....
Nu har jag väl inte varit på hur många utställningar som helst men första gången var -5 så några har det väl blivit i alla fall.... :=)
Men Emma hittade tillbaka till Lena så att det gick bra och där var även Pia som skulle ställa Jaaska och Ronja. Det var skoj att ses och hon fick även efter att hon var klar med sina hundar, sina Hummelvikspriser som hon blev lite glad åt....
Det visade sej sen att ringnumren var uppe i taket i en sorts tredimensionell stil... Så när man visste om det så såg man... Ja jag måste vara mycket mer korkad än vad jag trodde från början.....
Först var det Jaaskas tur och han blev 2 med reservcert i sin klass. tror jag..) Sen var det championklass och Tonics tur. Det var 4 tollare med i chaamionklass och när allt var slut så blev han nr 2 med Excellent så vi var så glada för det.
Gulle-Tonic. Det var en jättefin hane som vann så det kändes bra att vi inte behövde vara dåliga förlorare... hahahhahaha
Sen var det Ronjas tur och hon blev också nr 2 i sin klass....
För det enda som vi fick veta var placeringen men inte vilken kvalitetsbedömning han fick. På vanliga utställningar så håller ju ringsekreterarna upp ett kort med en färg för att visa vad varje hund får men inte här inte... Här får man inte veta nånting förrän det är slutbedömt i ringen och DÅ får man ett diplom.
Märkligt som sagt vilka rutiner de har här nere i det här landet...
Nåja, det gick ju bra men sen började nästa mysterium.... Skulle man få köpa en excellentrosett som minne från utställningen? Vi gick iväg och frågade på ett ställe. Hon var trevlig och pratade engelska och sa att de kunde man hämta ut på ett annat ställe. Så vi traskade iväg. Innan dess så hade vi frågat på ett annat ställe om de visste men de bara... just det.... ryckte på axlarna....
När vi kom fram till kennelklubbens sekretariat så var det kö där. Det visade sej att franska kennelklubben av nån outgrundlig anledning inte skickar ut nummerlappar till de som bor långt borta! Que???? Är det inte såna utställare man ska måna om?
Det var många ryssar där som inte fått någon nummerlapp alls.
Lena fick inte heller det utan ett vanligt papper och sen var det inget mer med det.
Lena hade i alla fall tilltro att hon skulle få svar den här gången. Efter att ha stått i kö i 2.5 timme så svarade bara den som hon fick prata med: I don't speak english, ryckte på axlarna och gick iväg och vände Lena ryggen...
Dessutom så hade hon en skylt på sej där det stod att hon pratade engelska och franska...
Under tiden så gick jag och Emma iväg. Emma gick och kollade om hon skulle se några bulldogar och jag yrade på lite men satte mej sen och vilade hos Tonic.
Men nu har jag gått lite i förväg för så här smidigt var det inte...
Veterinären som skulle ge avmaskningstabletten mot dvärgbandmask kom inte. Sen har Lena mailat flera gånger för att beställa tid för det men inte fått nåt svar så nej, franska KK är inte smidiga att ha att göra med.....
Så jag tänkte: det här blir en lååååååååång dag och så blev det.
Sen skulle vi ju gå omkring och se om vi skulle hitta nåt skoj. Och det gjorde jag. Jag hittade ett grävlingshalsband till vår framtida lilla tjej så nu gäller det bara att det blir några valpar i nån kull framöver. Vi vill ju ha en som man kan ha med på WDS så vi väntar ju hellre och får nåt bra. Eller så bra man kan se när de är 8 v i alla fall dvs lovande. Sen är det ju som det är med resten... :=)
Camilla, vi gillar dej och dina hundar och som sagt vi väntar tills du har nån som du tror kan bli lämplig till oss.
Well vi såg några bulldogar (engelska) så jag fotade några. De har ju ett väldigt personligt uttryck kan man säga. :=)
Vi gick runt och kollade efter rasmontrarna och i retreiverklubbens (där tollarna är) frågade vi tjejen som varit ringsekreterare vad som krävdes för att en tollare skulle bli fransk champion och hur ett jaktprov går till. Det var rätt så skoj för det visade sej att det var henne jag hade mailat med innan vi åkte.
Hon tog med oss genom hela utställningsområdet så att vi skulle få träffa "Presidenten" för retreiverklubben. Han är även jaktprovsdomare så här bygger vi broar.... :=)
Han blev MYCKET imponerad när Lena sa att Tonic var helt tyst på proven...Gulle-Tonic....
Sen travade vi runt och jag hittade en rasspecialtidning om frallor på franska så det kan ju vara lite skoj. Hittade även en magnetdekal att ha på bilen med en fralla hos Bamses Bollar som kommer från Sverige. En mycket trevlig tjej som har den firman. I rena farten så köpte jag även ett vardagskoppel med frallor på, ett par strumpor till sambon med frallor och två par strumpor till mej med corgi på.
Vi hittade även lite info om kommande WDS och europautställningar så det blir skoj. Sambon ser redan fram emot nästa år i Salzburg... Ligger ju nära tyska gränsen så vi hoppas på det...
Emma blev less och gick och satte sej i bilen medan vi minglade omkring. Vi gick förbi italienare och de ville absolut att Lena skulle komma dit och ställa ut Tonic. För det var så många italienare som var singel... hahahahhaa Också ett sätt att få utställare.
Parningsresa Mondy-Eliska 121102
Äntligen så har Eliska börjat att löpa!
Men jag är lite osäker på hur det kommer att gå i alla fall eftersom att Marie såg blod på Eliska 15 oktober men vi såg inget blod hemma hos oss förrän fredag 19 oktober.
Så¨det blir en kompromiss som i så mycket annat. Vi åker 2/11 och åker hem 7/11 så antingen så blir det sent om hon började löpa på måndagen eller då blir det inte precis sista dagen om hon började på fredagen...
Ja det är bara att åka och kolla. Jag tänkte nästan ta ett progesteronprov men Pekka var klok och sa vad jag skulle göra med det resultatet. Vi hade ju redan bokat färjan och han hade tagit ledigt från jobbet så vi åker på vinst och förlust.
Då var det problemet med alla de andra hundarna för vi skulle ta med oss Eliska (såklart) och Beyonce (Divan). Jag är så otroligt tacksam för mina underbara föräldrar och för våra underbara vänner och valpköpare som ställer upp och gör det här möjligt för oss. Utan er skulle det inte gått .....
Mamma kom och hämtade Elektra och Geisha på fredagmorgonen. Egentligen så skulle Maggi, Åke och Linnea ha haft både Lewis och Geisha men Geisha började ju att löpa och de har ju pappisen Frej som är väldigt manlig av sej så då tänkte vi ta med Geisha men då sa underbara mamma att hon kunde ta även Geisha. De åkte helt sonika in och köpte ett tikskydd och sen var det inget mer med det.
Synd att inte Leo fick följa med oss den här gången. .
Efter att ha blivit av med 2 hundar så började jag att packa och pricka av från mina listor så att vi inte skulle glömma allt för många saker... Det gick finemang. Men självklart så hade jag ju även tid att prata lite med mina vänner i telefonen också LOL.
Pekka jobbade bara halvdag så han kom hem och började packa det han skulle ha med sej, fixa till sej själv och bilen.
Jag tyckte att det tog lite väl lång tid men vi hade got tom tid så det var lugnt i alla fall.
Sen åkte vi till Sörliden till Maggi och Linnea och lämnade tjocke Lewis. De var så glada att få rå om honom ett tag och vi var glada att ha så underbara vänner. Eftersom att det regnade så blev det inte så mycket surr utan vi åkte vidare till Willys och handlade lite fika att ta med oss på färden.
Sen blev det ett äventyr att se om vi skulle hitta till Ichigo och Leia uppe i Gideå. Ichigo hade skrivit en kanonbra vägbeskrivning så det gick finemang och herregud vad Leia är söt. Det är enda hunden av alla jag har sålt under 10 år som jag känner att: nej men varför kunde hon inte ha normallång päls.... Hon är ju helt bedårande söt den tjejen och stor och kraftig som Elektra... Suck nu ville ödet inte så, så det är bara att gilla läget.
Vi talade lite men sen kände jag mej lite stressad så då åkte vi vidare norrut.
Frida och hennes underbara familj var supersnälla så de körde hela vägen in till flygplatsen så att vi skulle slippa köra till dem. Så himla snällt. Ni är underbara! Vi hade med oss en tollarpärm och några DVD skivor så att Frida kan börja plugga inför slutprovet när hon hämtar sin valp! Hashahhahahaha
Roligt att hela familjen tyckte att det skulle bli skoj att vara valpvakt några dagar.
Efter några kramar och lyckönskningar att allt skulle gå bra så fortsätte vi till färjan i Holmsund. Det var faktiskt rätt så många lastbilar och vanliga bilar som skulle över så det var nog tur att Pekka hade fixat och betalat biljetterna i förväg.
Vi fick sitta och vänta ett tag men till slut så blev det vår tur. Vi blev lite förvånade när det blev dax för oss att köra ombord på båten för det var hiss på den. Det hade Pekka precis berättat för mej att han varit med om för många år sen när de åkte färja från Härnösand till Vasa. Lite roligt var det och fort gick det ...
Det blåste rätt så mycket så jag var lite orolig att jag skulle bli åksjuk men vi tog ju med hundarna in på båten och då är det bara en salong man får sitta i och den är rätt så långt ner så det gick hur bra som helst.
Vi träffade en jättetrevlig kille som jobbade i en guldgruva och som hade en Aussie. Han var så stolt över sin hund och visade bilder på honom på mobilen och sånt är rart gjort av vuxna karlar....
De visade en jättebra och sorglig film men självklart så har jag glömt vad den hette för nåt. Minnet är väldigt, väldigt kort... Suck.....
När vi kom fram till Vaasa och skulle åka vidare till Sanna så hade de stängt de vanliga grindarna men Pekka fixade det där galant. Eftersom att Pekka inte hade sovit nåt på båten (men det gjorde jag) så körde vi inte så jättelångt innan vi stannade för att sova en stund. Pekka brular inte kunna sova så bra i bilen men den här gången så kunde han det och det var kanonbra!
Parningsresa Mondy-Eliska 121103
Vi kom fram till Sanna på fm och det var som vanligt väldigt trevligt att träffa henne. Sanna hade fixat med håret så nu är hon en skitsnygg blondin.
Vi hade med oss en förlovningspresent till det lyckliga paret men Sanna bara skrattade och sa att de hade varit förlovade i 16 år men hennes kille hade inte gått med på FB förrän i veckan och då ploppade det upp per automatik att de var förlovade.
Men vi är ju inte knussliga så de fick en 16 års förlovningspresent i stället så jag hoppas att hon blev glad.
Vi hade även med oss några smågrejer bara för att Sanna alltid är så otroligt snäll...
Vi började med att släppa ihop Mondy och Eliska men de bara lekte och hade trevligt i Sannas nybyggda hundgård. Så efter ett tag så gick vi in och fikade lite.
Vi satt och pratade engelska och finska om vartannat och ibland så är det lite skönt att ha en alldeles egen hundtokig tolk med sej för ofta så pratar Pekka och Sanna med varandra också ....
Efter goda fikat så gick vi ut och fotade hundarna. De hade helt andra saker i huvudet men vi fick till några bilder på dem i alla fall ....
Mondy tycker att det är inte så tokigt med äldre damer som varit med förr.. Mums ser han ut att säga :=)
Men det blev ingen parning den här gången heller utan de bara lekte och hade trevligt. Det är ju också bra för leken är ju det som oftast leder fram till parning så det kändes ju hyfsat bra att hon inte fräste åt Mondy för Eliska stod still och vek svansen men hon vek inte alldeles som de ska.
Lite träning inför kommande dagar :)
Vi håll på att fundera på hur vi skulle göra. Gulliga Sanna sa att de kunde ha Eliska eftersom att hon visste att hon går bra ihop med hennes hundar sen Sanna leasade henne av oss.
Jag har ju ett otroligt kontrollbehov när det gäller hundarna men efter att Sanna hade lovat att hon skulle ta tid på ev hängningar och fota så tyckte jag att det var en helt strålande ide.
Eftersom att jag inte var säker på vilken dag Eliska var i löpet så ville jag gärna ha klart med lite olika möjligheter. Så jag frågade Sanna om det skulle vara möjligt för henne att åka ner till hamnen med Eliska om jag eller någon annan skulle ta båten och hämta Eliska och som den otroligt snälla och trevliga tjej som Sanna är så sa hon att det gick bra.
Jag skickade iväg ett sms till Kim som längtar sej galen efter en Eliskavalp och frågade om hon skulle kunna tänka sej att åka iväg och hämta Eliska nästa helg.
Det är ju helt sjukt vilka människor jag har omkring mej för Kim skulle bara fixa och trixa så skulle hon lösa det....
Nu känns allt skitbra .....
Vi berättade vad som blivit sagt för Sanna och sen lämnade vi Eliska där och åkte vidare till Karis.
Det känns skitbra att slippa åka 30 mil om dagen eftersom att vi har ju ändå en bit hem och Pekka ser inte så bra i mörker så det här var en kanonbra lösning för oss allihopa.
När vi kom till Karis så var vi en stund med Pekka mamma och sen ringde Pekka till sin dotter Emma som jobbar som au pair en bit ifrån Karis så hon åkte tåg en bit och sen åkte vi och hämtade henne.
På väg tillbaka så stannade vi och handlade lite mat och lite annat och sen hade vi en trevlig em tillsammans med Pekkas mamma.....
Parningsresa Mondy-Eliska 121104
Jag vaknade på söndagsmorgonen av ett underbart sms från Sanna!
De hade parat sej och hade en hängning på 22 min! Underbart och härligt är väl det minsta man kan säga...
Nu kunde tom jag slappna av lite och njuta av livet....
Vi tog det lugnt och åkte och handlade mat och lite andra saker och sen hade vi en trevlig kväll tills Emma var tvungen att åka hem till sin värdfamilj igen.....
