WDS 130521
WDS 130521
Idag så vaknade vi på hotellet rätt så tidigt för att vi skulle hinna duscha, käka hotellfrukost och för att sen komma oss iväg till Auschwitz.
Jag messsade Lena och sa att de kunde få komma till oss och duscha om de ville och det ville dem :)
Andreas och Lena for sen iväg för att käka sin frukost medan vi åt vår i lugn och ro. Lena kom ner till oss och höll oss sällskap och fick en kopp kaffe för besväret.
Nu var det i alla fall nära att vi äntligen skulle få se allt eländet.... :(
Vi kom ut till en helt annan stad än i går kväll. Det var vakter precis överallt som sa var vi skulle parkera och sånt. Helt sjukt vilken förändring bara över en natt och då var ändå klockan bara runt 9.30
Vi hade tur som fick parkera nära ingången tack vara handikapptillståndet. Lena var bekymrad för hundarna eftersom att det var så ohyggligt varmt men en av vakterna hade sagt till henne att det kommer att bli regn och det kändes tryggt.
Vi var däremot inte så smarta att vi tog med regnkläder och paraply som vi hade i bilen... Hmmm
Vi fick hörlurar för att få en guidad tur eftersom att alla var tvungen till att ha det. Pekka hade även läst att man kunde hyra rullstolar där och det gjorde vi. Efter allt som jag har gått de här dagarna så har mitt ena ben svällt upp som en stock eller nåt även om jag har stödstrumpor... Inte alls bra men det är bara att gilla läget och kanske att acceptera att jag inte kan gå som alla andra, även om jag har svårt att tycka själv att det är så mycket fel på mej.
Vi fick lämna mitt körkort i pant för rullstolen men det gjorde ju inget.
Pekka sa att han kände sej som en personlig assistent och att det kunde vara bra att öva tills jag hamnade där på heltid...
Så sant, så sant.
Vi hittade såklart ingen guide utan försökte snika oss på en annan grupp där de talade engelska. Men då hittade Lena en grupp där de talade svenska! Skitbra men eftersom att jag satt i rullstolen och inte kunde rulla själv på grund av min onda axel så kom vi lite efter gruppen. En annan anledning var ju att jag sa till Pekka att fota allting :)
Vi gick i alla fall och strosade omkring och gick in i lite olika block för att titta och försöka förstå allt som hade hänt.
Pekka hade läst att man inte fick fota där inne på blocken så vo gjorde inte det från början men sen såg jag att alla andra gjorde det så då började vi också göra det.
De enda ställena som man inte fick fota var det stora berget av hår, skor och alla foton av de mördade människorna och det kan man ju förstå och självklart så respekterade vi det...
Det var så gripande att se att på ett foto så hade nån anhörig satt fast en ros....
Vi fick se behandlingsrummet, rummet där de la de döda människorna och hela blocket som kallades "dödens väntsal"
Det började spöregna när vi var där så vi gick inte in i alla blocken för Leo var less och jag tyckte ändå att jag hade fått se det jag velat se.
Både Pekka och jag var förvånade hur blocken såg ut. De var i tegel men vi trodde båda två att de skulle vara träbaracker.
Idag så vaknade vi på hotellet rätt så tidigt för att vi skulle hinna duscha, käka hotellfrukost och för att sen komma oss iväg till Auschwitz.
Jag messsade Lena och sa att de kunde få komma till oss och duscha om de ville och det ville dem :)
Andreas och Lena for sen iväg för att käka sin frukost medan vi åt vår i lugn och ro. Lena kom ner till oss och höll oss sällskap och fick en kopp kaffe för besväret.
Nu var det i alla fall nära att vi äntligen skulle få se allt eländet.... :(
Vi kom ut till en helt annan stad än i går kväll. Det var vakter precis överallt som sa var vi skulle parkera och sånt. Helt sjukt vilken förändring bara över en natt och då var ändå klockan bara runt 9.30
Vi hade tur som fick parkera nära ingången tack vara handikapptillståndet. Lena var bekymrad för hundarna eftersom att det var så ohyggligt varmt men en av vakterna hade sagt till henne att det kommer att bli regn och det kändes tryggt.
Vi var däremot inte så smarta att vi tog med regnkläder och paraply som vi hade i bilen... Hmmm
Vi fick hörlurar för att få en guidad tur eftersom att alla var tvungen till att ha det. Pekka hade även läst att man kunde hyra rullstolar där och det gjorde vi. Efter allt som jag har gått de här dagarna så har mitt ena ben svällt upp som en stock eller nåt även om jag har stödstrumpor... Inte alls bra men det är bara att gilla läget och kanske att acceptera att jag inte kan gå som alla andra, även om jag har svårt att tycka själv att det är så mycket fel på mej.
Vi fick lämna mitt körkort i pant för rullstolen men det gjorde ju inget.
Pekka sa att han kände sej som en personlig assistent och att det kunde vara bra att öva tills jag hamnade där på heltid...
Så sant, så sant.
Vi hittade såklart ingen guide utan försökte snika oss på en annan grupp där de talade engelska. Men då hittade Lena en grupp där de talade svenska! Skitbra men eftersom att jag satt i rullstolen och inte kunde rulla själv på grund av min onda axel så kom vi lite efter gruppen. En annan anledning var ju att jag sa till Pekka att fota allting :)
Vi gick i alla fall och strosade omkring och gick in i lite olika block för att titta och försöka förstå allt som hade hänt.
Pekka hade läst att man inte fick fota där inne på blocken så vo gjorde inte det från början men sen såg jag att alla andra gjorde det så då började vi också göra det.
De enda ställena som man inte fick fota var det stora berget av hår, skor och alla foton av de mördade människorna och det kan man ju förstå och självklart så respekterade vi det...
Det var så gripande att se att på ett foto så hade nån anhörig satt fast en ros....
Vi fick se behandlingsrummet, rummet där de la de döda människorna och hela blocket som kallades "dödens väntsal"
Det började spöregna när vi var där så vi gick inte in i alla blocken för Leo var less och jag tyckte ändå att jag hade fått se det jag velat se.
Både Pekka och jag var förvånade hur blocken såg ut. De var i tegel men vi trodde båda två att de skulle vara träbaracker.
Kommentarer
Trackback
