hummelviksgardens

Parningsresa Eliska-Max

Söndag 2011-05-22

 

Ja så var det då äntligen dags för en parningsresa igen med Eliska. Som jag har längtat och väntat. Tur att man glömmer fort det som är jobbigt.

Igår så var vi först på en jätterolig och trevlig sång och dansuppvisning där sambons alla tre flickor medverkade och var superduktiga.

Som polypropylen-mamma så satt jag där och var hur stolt som helst….. J

 

Det som var tråkigt igår var ju att Jesse blev så sjuk. Vet inte var det var som hände. Jag frågade mina kloka FB-vänner om de hade nåt förslag men inget stämde in på honom.

Han skakade och blev väldigt passiv och trött. Visade ögonvitorna, hänging, åt inte ens det han älskar mest av allt (skinkskivor), väldigt kalla baktassar, grått tandkött som inte blev färgat när man tog på det så jag och sambon satt helt enkelt och väntade på att han skulle gå över regnbågsbron…
Jag ringde tom min mamma och sa att hon inte behövde vara hundvakt nu när vi skulle iväg och para Eliska för Jesse skulle troligtvis snart dö så hon blev ju alldeles till sej.

Medan jag pratade med mamma så satt jag och strök Jesse och hade honom framför mej på sängen.

Då känner jag hur baktassarna blir varmare och säger det till mamma och ser också hur andhämtningen blir starkare… Märkligt är vad det är…..

Sen sprang han ut och pinkade, morrade precis som vanligt när jag skulle sätta på honom kisskyddet och det är ju konsigt att man kan bli glad över en hund som morrar! J

Men det är lixom vår Jesse det på nåt märkligt sätt för han gör ju inget annat än låter….

Efter en stund så började han darra lite men det gick över och sen darrade han lite till men det gick också över men han var väldigt trött.

Mamma och pappa kom och hämtade honom och sen ringde jag mamma i morse och då var han precis som vanligt.

Skönt men som sagt väldigt konstigt.

 

Två av sambons döttrar skulle sova över hos oss och det var verkligen trevligt. Den ena var och hälsade på hos kompisar och kom hem kl 02.30 och den andra dottern satt jag och hade ett långt samtal med. Vi analyserade, diskuterade om allt mellan himmel och jord och det var skönt för det gjorde att vi lärde känna varandra mycket bättre.

Hon tyckte nog att det var lite jobbigt men samtidigt intressant att tänka i lite andra banor om varför en del folk beter sej som de gör.

 

Sambon hade somnat när han skulle natta lilla sonen och vaknade till liv igen vid 24-tiden när jag och dottern hade tänkt att lägga oss.

Men då kom jag ju på att jag hade ju massor som jag inte hade packat ner.  Så det var till att börja leta saker och kläder och det var som vanligt totalförvirring. Är ju bara hundarna jag har koll på egentligen… J

Sambon hade inte packat nåt överhuvudtaget och kom mitt i alltihopa på att han skulle tvätta en skjorta som han skulle ha med sej (som han sedermera glömde hemma…. ;) )

 

Laddningskabeln till vår nyinköpta GPS var också på villovägar men det löste vi med att ladda den genom min bärbara dator som jag har en billaddare till….

Jag ser ju sällan svårigheter utan möjligheter.

 

I morse så åkte sambon först iväg med ena dottern som skulle hem. Sen kom han hem och åkte iväg och lämnade sonen. Efter det så kom han hem och vi kunde lasta i bilen och sen åka iväg med den yngsta dottern.

Så vi låg lite efter tidsschemat men det var rätt så lugnt ändå. Han är en laglydig medborgare och kör efter hastighetsbegränsningarna.

Vi stannade och rastade, fikade och rastade men var ändå framme i Värtahamnen en och en halv timme innan vi kunde köra ombord bilen så det gick superbra.

 

Nu är kl 21.01 svensk tid och sambon och dottern har gått och käkat men jag är kvar i hytten med Eliska eftersom att jag inte mådde så bra. Han är ju en raring och skulle köpa med sej en macka till mej.. Mumsigt….