WDS 120518
Pekka tog snällt om han om alla våra tre så det var skönt.
Vi fikade frukost och sen åkte vi iväg. Vi tyckte att vi hade gott om tid att komma dit men det visade sej att det var helt fel. När vi kom ut på autobahn så var det så att vårt körfält var mot mässhallen där utställningen var men det var även ett annat körfält och det var ingen ordning på någonting.
Tollarna skulle börja 10.30 och när klockan blev 10 så sa jag till Lena att backa in på en parkeringsficka och sen springa iväg med Tonic så att hon inte skulle missa bedömningen. Sagt och gjort och Lena sa att då kommer jag och hämtar dej sen…..
Som tur var så hade jag min MP3 med mej för annars så hade jag nog fått nån lepraattack eller nåt. Efter att jag hade suttit där nån timme så kom det en sorts bilvärd eller vad mans ka kalla dem och frågade om jag behövde hjälp. Jag sa att allt var ok och till slut så åkte han iväg. Rätt så snällt att komma så där utan vidare och kolla läget.
Jag ringde Lena och hon sa att de var försenade i ringen så då trodde jag ju att hon skulle komma och hämta mej. Pekka hade ju dessutom betalat parkeringsavgiften för den här dagen och den var ju på 200:- som nu blev helt bortkastade. Så jag ringde till Pekka och frågade om han kunde komma och hämta mej. För då tänkte jag att då får Jonathan sitta i bilen och vänta med Elvin för jag var så otroligt sur och otrevlig för jag tyckte det var taskigt gjort.
Precis när Lena kom så ringde Pekka och sa att de var på väg. Jag sa att Lena hade väl åtminstone kunnat berätta hur det gick för Tonic men hon sa att det gick inte med hennes telefon. Han fick i alla fall EXC så det var ju skoj men sen när vi kom till hotellet så åkte jag och Pekka iväg på en egen tur.
Vi åkte först till ett vattenfall på 65 meter och sen käkade vi på en restaurang där det var supergod mat. Så då blev jag glad igen.
Efter det så hade Pekka planerat in en annan sak som vi skulle se. Det var världens äldsta saltgruva i Hallstatt. Vägen dit var på små, smala grusvägar med varning för kor men det var värt alltihopa när vi kom fram. Det var så otroligt vackert och rogivande där. Det var en vacker insjö, smala gator och två kyrkor och en annan gammal vacker byggnad på andra sidan sjön som vi inte visste vad det var för nåt. Tyvärr så kom vi så sent att de guidade båtturerna hade slutat att gå för dagen men vi var där en stund och njöt av dagen.
Pekka hade läst på innan och det finns så lite plats där att de efter ett visst antal år så gräver de upp de döda och samlar ihop benen och lägger dem i ett litet ”benhus”. Annorlunda men praktiskt för de hade inte mycket yta att använda som kyrkogårdar.
Sen åkte vi hem igen och då var det bara att chilla lite innan vi till slut gick och la oss
