WDS 130518

WDS 130518

Ja då hade då dagen D kommit för Beyonce. Alltså dags att åka på WDS med henne.
Först åt vi frukost och sen beställde vi taxi för oss och Beyonce.
Idag på frukosten så provade jag att ta the och fick ett supergott breakfast the.
De andra dagarna så har jag provat choklad och den ena morgonen var den varm och den andra morgonen var den kall...Ett härligt land på det viset att man vet aldrig riktigt säkert vad som kommer att komma vid en beställning.
De tar extra betalt för hunden i en taxi, men det gör ju inget när man slipper en massa andra besvär :)

Vi var i tid (för en gångs skull) och kom i god tid till utställningen innan den började.

Vi hade burvagnen med oss och hade Beyonce i buren men vi hann bara komma in på mässområdet så var det en karl som frågade om Beyonce. Det visade sej att han var från Korea och där var han frallauppfödare.
Han frågade om vi skulle kunna tänka oss att sälja Beyonce och jag sa "you never know" och så gick vi vidare..
Det var inte helt enkelt att hitta var vi skulle vara utan katalog men vi följde efter en fralla och sen frågade vi en som var inne i den mässhallen med en katalog var vi skulle vara. Det blev en hole in one eftersom att vi helt otippat kommit till rätt ring på första försöket.
Incredible. Men jag kom på när vi var där att jag hade inget telnr till Pieter som skulle visa Beyonce.... Hmmm..... Tro hur det här ska gå då....Men som tur är så har både jag och Pekka träffat Pieter förra året så Pekka kände igen honom. Planen var att jag skulle sitta kvar med Leo så skulle Pekka gå på jakt och se om han kunde se han kunde hitta Pieter.
Innan Pekka han börja leta så hade Pieter hittat oss :)

Det var som vanligt trevligt att träffa honom och vi gav honom det nummer av Hundsport där Pieter, hans fru och Naomi var efter att Naomi hade vunnit juniorhandlingen på Crufts i år.

Vi berättade om den tokiga koreanen och Pieter frågade vem det var så Pekka visade hur han såg ut.
Pieter kände till honom och sa att de tror att man kan köpa allt för pengar. :)

Jag kan säga som så att de blev väldigt sugna på Beyonce och vi blev inte av med dem. Det slutade med att koreankarln stod på knä och bad att han skulle få ta hem Beyonce till sin koreanska fru.
Han födde upp frallor själv och sa att vi kunde få flera stycken men jag sa att det räcker gott och väl med att ha en hahahhahahha

Beyonce skulle så starta och Pieter gick och tränade lite med henne. Det gick jättebra så länge hon inte såg mej ;)

Jag tror att de var 27 st unghundstikar så det var väldigt hård konkurrens där. Ja sa till Pieter att vi hade ett mål och det var att slå en kille från Finland som hade spöat Beyonce förra sommaren :)
Pieter lovade att göra vad han kunde men det gick tyvärr inte så bra.
Beyonce var kvar som hund nr 13 och den finska hunden lite längre.... ;)
Domaren plockade bort dem en efter en och det är därför jag kan säga ett visst nummer.
Det som inte var bra, var att man inte fick se vad hundarna fick för pris :(
Tråkigt när man ska kolla sen vad en viss hund har fått för något...
Men vi var väldigt glada för hennes Exc i den konkurrensen :)
Pieter gjorde ett kanonjobb för hon såg så bra ut hon bara kan hela tiden (eftersom att jag nu stod gömd bakom några andra så att hon inte skulle se mej, den lilla råttan)

Efteråt så gick vi omkring lite och kollade på saker. Men jag hade så ont i kroppen och ryggen att jag fick sätta mej ner väldigt ofta för att det skulle funka. Men har man skoj så glömmer man mycket av det som är jobbigt, tack och lov.....

I alla fall så hittade Pekka ett bronshuvud av en fralla och sa att det såg jättefint ut.Jag sa att om de har på corgi så vill jag ha det om det inte kostar över 800:- och att han gärna fick köpa frallahuvudet också...
Jag har ju hellre en fralla i brons än en levande hahahahahaha

Han kom tillbaka med ett superfint corgihuvud i brons.

Jag köpte lite salami till Pekka för han älskar ju det.

Jag och Leo gick runt och kikade lite och jag var så otroligt törstig och går fram till ett bord och tar en kopp och börjar dricka samtidigt som jag ser att Leo också lyfter en kopp. Då känner jag att det är vin... Usch och tvi och fick skynda mej så att inte Leo också skulle hinna smaka på det.... Det gick jättebra som tur är med det....

Vi hittade även några som gav bort små kokarder som nummerlappshållare. De såg väldigt käcka ut.

Vi pratade lite mer med Pieter och hans barn och sen så skulle vi åka tillbaka till hotellet.
Leo fick en grön dricka och blev jätteglad för den.

När vi skulle åka hem så skulle vi ju även då åka taxi. Morgonens taxitur som blev beställd på hotellet kostade ca 3000 forinter.
Nu tänkte vi att det är lugnt och vi tar en egen taxi. Sagt och gjort vi gick fram till en chaufför och visade visikortet med hotellets adress....

Det var inte alls mycket trafik och nu gick det på den dubbla summan. Som tur är så blev det ju inte så stor summa i alla fall men ändå....

Det är nästan den enda nackdelen i det här landet: taxichaufförerna som står lite varstans och väntar. Usch för dem.

När vi kom hem så laddade vi batterierna ett tag och sen åkte vi iväg in till stan med Lena och Andreas på sightseeing med buss.
Det var otroligt skoj. Första sträcken så åkte vi en öppen buss tills vi kom till den hållplatsen där man fick en gratis öl. Jag dricker ju inte så självklart så fick Pekka den. Lite roligt vat det för när vi tänkte gå in och sätta oss i restaurangen så fick vi inte det. Den var till för de som inte hade gratisbiljetter ;). Den andra sträckan så åkte vi en som hade öppna fönster och den åkte vi till nästa stopp där man fick goulaschsoppa uppe på en slottsliknande restaurang. Det var samma sak där. Vi fattiga kupongmänniskor fick sitta i en speciell del av restaurangen medan de rika kunde sitta på andra stället och titta ned på oss ;) Men det gjorde absolut ingenting för soppan var god. Men Leo ville såklart inte ha det som var gratis utan var tvungen att ta en carbonara som han knappt smakade på. Men mat ska inte förspillas så Pekka och Andreas offrade sej och käkade upp den.
Otrolig utsikt var det därifrån....
Man såg ut över både Donau och Buda och Pest sidorna....
Leo fick köpa ett minne därifrån och det blev en sån där sak som snöar när man vänder den med Budapest inuti. Jättefin.
Sen åkte vi en vanlig buss från lunchen ner till stan.
Vi hade köpt ett Budapesthäfte och där fanns det många bra erbjudanden. Andreas hade sett ett ställe där man fick ett ölglas om man handlade för 2000 forinter så det är klart att vi skulle snika åt oss ett ölglas :)
Lena hade hittat ett cafe där de sålde glass så dit ville vi också gå.

Vi frågade alla om de visste var ölrestaurangen var men ingen kände till den. Vi frågade några unga killar men fastän att han jobbade som guide i Budapest och var ute på krogen rätt så ofta. Då började vi känna oss lite oroliga. Men vi fortsatte ändå letandet för att få dessa åtråvärda glas...

Jag var tvungen att sätta mej och vila lite på en bänk på gågatan och satt där i godan ro med Pekka och Leo medan Lena och Andreas kollade i några affärer.
Då kommer en väldigt gammal man och sätter ner en liten kartong bredvid mej på gatan, tar fram ett tygstycke och en kopp och brister ut i sång.
Efter en liten stund så kom den mest suspekta människa jag har sett på länge. Jättesmal, tatuerad, stirriga ögon och gav ett allmänt otrevligt uttryck. Först slängde han bara en blick på oss men sen så glodde han på mej. Det kändes inte bra alls....
Sen brast han ut i samma sång som den gamle mannen men tack och lov så kom då Lena och Andreas tillbaka så att vi kunde gå därifrån.

Vi fortsatte vårt letande och voila! Där låg den mitt på en gata och med en karl som stod ute på gatan och rökte. Vad ska man säga? Det gav inte de bästa vibbarna direkt...
Vi satte oss till bords och han kom med menyn för vi hade ju tänkt käka där.
Andreas och Pekka tog varsin stor öl och Lena en liten och som vanligt så tog barnen (jag och Leo) varsin cola :)
Servitören (eller vad han var, lite oklart i sammanhanget) pratade med en märklig dialekt eller med ungelska för vi fattade ingenting nästan av vad han sa.
Vi gjorde i alla fall vår beställning, Leo ville ha en varm macka, Pekka och jag en fläskrätt och Lena och Andreas tog kyckling.
Då säger han att varma mackorna är slut!!!!! Är det inte bara att gå och köpa lite bröd då på affären? Nåja, han gick iväg men sen kom han tillbaka och sa att de hade bara en fläskrätt..
Då sa jag att det var väl rent otroligt att det inte fanns nån mat på det här stället.
Då säger han att om jag ville ha kyckling i stället så skulle jag få den gratis så självklart gjorde jag det....
Jag tyckte maten var god men de andra tyckte att den var smaklös.
Jag frågade om ölglaset och då sa han att det var "ein kleiner glass" och då kände jag att det här känns inte så bra.
Han går ut och kommer tillbaka med två typ fingerborgar hahahhahaha
Här hade vi gått runt hela Budapest (kändes det som) för att få ett pyttelitet glas som skulle passa i ett dockskåp...
Lite roligt var det allt....
Vi var rörande överens om att det hade varit en väldigt speciell upplevelse.

När vi gick ut så gick vi sen tillbaka därifrån vi hade kommit till Annas Cafe. Vilket underbart ställe och vilka underbara glasskreationer de hade :)
Det var väldigt svårt att välja vad man ville ha men till slut så gick det bra. Jag tog en med pistageglass, Lena en med youghurtglass, Leo jordgubbsglass och Andreas och Pekka tog i stället var sin drink men det gjorde iof Lena också :)
Det kändes lite ensamt att än en gång sitta utan drink så jag beställde en alkoholfri till mej och Leo men den var inte alls god :(
Jag tycker att drinkar ska vara söta men den här var mer besk/sur.
Det var ett jättefint cafe som hade uteservering och där hade de lagt filtar lite varstans som man kunde ha på sej om man frös... Jättefint var det.
Två tanter som satt bredvid oss gjorde en "Carina". De orkade inte hela mackan utan lindade in den i en servett och satte ner den i väskan :) Skulle jag också ha gjort hahahahhahaha

Vi fortsatte upp mot torget för att ta en taxi hem. Vi såg att det stod flera utanför ett hotell och tog en av dem.
Det visade sej inte vara ett speciellt bra val. Hotellet var ett lyxhotell och taxin blev typ 3 ggr så dyr mot om vi hade åkt med en som blivit bokad. Fördelen var att vi rymdes alla i samma taxi och det var ju toppen.

När vi kom hem var vi så trötta att det enda jag orkade göra var att skjuta ner lite kulor på ett spel på Facebook för att rensa hjärnan....

I morgon är en ny dag med nya äventyr...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0