WDS 130519
WDS 130519
Ja nu är det dax att lämna underbara Ungern. Vi packade bilarna och bar ut det sista och då ville jag ha en bild på tanten som varit så snäll hela tiden vi varit där.
Så Pekka frågade om han fick fota henne och hon blev jätteglad :)
Sen tog hon Pekka i armen och visade honom att det var en sak till som hon ville att han skulle fota utanför huset.
Pekka sa att det var nåt minnesmärke över någon som bott där för länge sen....
Gulliga tanten :)
Hon kom ju med en vinflaska i går när vi käkade middag på hotellet. Hon sa att det var husets vin och ville att vi skulle provsmaka men jag ville inte ha. Men tanten gav sej inte utan hällde upp en skvätt till mej också. Jag smuttade på det och insåg att det smakade likadant som alla andra sura viner och gav bort resten av det till Pekka :)
Sen när Pekka gick och frågade vad vi var skyldiga för vinet så hade vi fått det gratis.. Gulligt :)
När vi var klara med allt så började vi åka norrut mot Polen eftersom att nästa mål var att se Auschwitz. Det ska bli spännande.
Vi stannade först på en mack för att göra av med de sista forinterna i Ungern, eftersom att man inte kan göra sej av med dem någon annanstans.
Det blev en spirtflaska också :) och några mackor.
Vi fortsatte in en liten sväng in i Tjeckien. I nåt av de länderna så fanns det jättestora plastflaskor med öl så jag köpte några olika :)
Så kom vi då upp i Tatrabergen i Slovakien och de var oerhört imponerande..... Så otroligt vacker väg som var svindlande uppför bergen. Det var verkligen som att vara i Alperna.
Det enda var att vi kom ifrån Lena och Andreas eftersom att vi körde fel och jag sa till dem att de inte behövde vänta på oss utan kunde fortsätta så skulle vi komma i kapp sen vid polska gränsen....
Nu var det bara så att ingenting blev som vi hade tänkt och vi förstår fortfarande inte hur det gick till...
Vi hade båda två GPS men med olika märken. De ställde in GPS på samma sätt men sen sket det sej totalt.
Vi fick ett sms av Lena att de stod på en grusplan innan polska gränsen och väntade på oss men vi såg ingen grusplan och vips så körde vi över en grön bro och var inne i Polen.
Vi fortsatte att försöka hitta varandra men Leo blev hungrig så jag skrev att vi hade stannat på ett McDonalds och gett Leo mat så nästa beslut var att vi skulle ses i Auschwitz.
Men hur tror ni att det gick?
Precis mindre bra kan man lugnt säga.....
Det slutade med att tom jag och Pekka blev osams ett tag men det är ju fördelen när man åker på långa bilresor att man får ju lov att reda ut allting ;)
Bråket eller diskussionen vi hade började när vi skulle bestämma var vi skulle träffa Lena och Andreas. Vi hade ingen aning om var de var och vice versa.
Vi åkte förbi ett fult grönt hus bredvid en lekpark så jag tyckte att det var kanon och sa det till Pekka och skrev det sen till Lena men då fortsätter Pekka att köra och då brann det för mej.
Jag menade att man kan inte bestämma en plats med en annan bil och sen inte stå kvar där man nyss har bestämt att man ska vara.
Men som tur var så hittade Lena oss.
Sen skulle vi försöka hitta nånstans att käka lite och sen hitta nånstans där vi kunde sova, antingen i bilen eller nåt billigt hotell.
Vi började med nåt att käka som vi hittade på en mack och sen lite fika som vi hittade på en Lidl så nu var det bara kvar att hitta ett boende. Jag ville gärna sova i en riktig säng efter alla timmar i bilen och med tanke på hur mycket vi ska gå i morgon.
Lenas GPS visade klart och tydligt var det fanns olika boenden så vi började med de som var närmaste.... Det första fanns inte ens och det andra var helt ointresserade av att få några övernattningsgäster. Så vi fortsatte vårt sökande.
Vi åkte tillbaka till mitt inne i stan och där fanns det ett hotell som vi helt hade missat första vändan.
Pekka och Andreas gick in och pratade med receptionisten om det fanns några lediga rum.
Lyckan var stor när det fanns ett rum för oss.
De var väldigt snälla och vi behövde inte betala för Leo och de drog av på priset eftersom att de inte hade hunnit lägga in nya handdukar...
Det kändes väldigt bra att få ta sej en dusch och ligga i en vanlig säng igen....
Ja nu är det dax att lämna underbara Ungern. Vi packade bilarna och bar ut det sista och då ville jag ha en bild på tanten som varit så snäll hela tiden vi varit där.
Så Pekka frågade om han fick fota henne och hon blev jätteglad :)
Sen tog hon Pekka i armen och visade honom att det var en sak till som hon ville att han skulle fota utanför huset.
Pekka sa att det var nåt minnesmärke över någon som bott där för länge sen....
Gulliga tanten :)
Hon kom ju med en vinflaska i går när vi käkade middag på hotellet. Hon sa att det var husets vin och ville att vi skulle provsmaka men jag ville inte ha. Men tanten gav sej inte utan hällde upp en skvätt till mej också. Jag smuttade på det och insåg att det smakade likadant som alla andra sura viner och gav bort resten av det till Pekka :)
Sen när Pekka gick och frågade vad vi var skyldiga för vinet så hade vi fått det gratis.. Gulligt :)
När vi var klara med allt så började vi åka norrut mot Polen eftersom att nästa mål var att se Auschwitz. Det ska bli spännande.
Vi stannade först på en mack för att göra av med de sista forinterna i Ungern, eftersom att man inte kan göra sej av med dem någon annanstans.
Det blev en spirtflaska också :) och några mackor.
Vi fortsatte in en liten sväng in i Tjeckien. I nåt av de länderna så fanns det jättestora plastflaskor med öl så jag köpte några olika :)
Så kom vi då upp i Tatrabergen i Slovakien och de var oerhört imponerande..... Så otroligt vacker väg som var svindlande uppför bergen. Det var verkligen som att vara i Alperna.
Det enda var att vi kom ifrån Lena och Andreas eftersom att vi körde fel och jag sa till dem att de inte behövde vänta på oss utan kunde fortsätta så skulle vi komma i kapp sen vid polska gränsen....
Nu var det bara så att ingenting blev som vi hade tänkt och vi förstår fortfarande inte hur det gick till...
Vi hade båda två GPS men med olika märken. De ställde in GPS på samma sätt men sen sket det sej totalt.
Vi fick ett sms av Lena att de stod på en grusplan innan polska gränsen och väntade på oss men vi såg ingen grusplan och vips så körde vi över en grön bro och var inne i Polen.
Vi fortsatte att försöka hitta varandra men Leo blev hungrig så jag skrev att vi hade stannat på ett McDonalds och gett Leo mat så nästa beslut var att vi skulle ses i Auschwitz.
Men hur tror ni att det gick?
Precis mindre bra kan man lugnt säga.....
Det slutade med att tom jag och Pekka blev osams ett tag men det är ju fördelen när man åker på långa bilresor att man får ju lov att reda ut allting ;)
Bråket eller diskussionen vi hade började när vi skulle bestämma var vi skulle träffa Lena och Andreas. Vi hade ingen aning om var de var och vice versa.
Vi åkte förbi ett fult grönt hus bredvid en lekpark så jag tyckte att det var kanon och sa det till Pekka och skrev det sen till Lena men då fortsätter Pekka att köra och då brann det för mej.
Jag menade att man kan inte bestämma en plats med en annan bil och sen inte stå kvar där man nyss har bestämt att man ska vara.
Men som tur var så hittade Lena oss.
Sen skulle vi försöka hitta nånstans att käka lite och sen hitta nånstans där vi kunde sova, antingen i bilen eller nåt billigt hotell.
Vi började med nåt att käka som vi hittade på en mack och sen lite fika som vi hittade på en Lidl så nu var det bara kvar att hitta ett boende. Jag ville gärna sova i en riktig säng efter alla timmar i bilen och med tanke på hur mycket vi ska gå i morgon.
Lenas GPS visade klart och tydligt var det fanns olika boenden så vi började med de som var närmaste.... Det första fanns inte ens och det andra var helt ointresserade av att få några övernattningsgäster. Så vi fortsatte vårt sökande.
Vi åkte tillbaka till mitt inne i stan och där fanns det ett hotell som vi helt hade missat första vändan.
Pekka och Andreas gick in och pratade med receptionisten om det fanns några lediga rum.
Lyckan var stor när det fanns ett rum för oss.
De var väldigt snälla och vi behövde inte betala för Leo och de drog av på priset eftersom att de inte hade hunnit lägga in nya handdukar...
Det kändes väldigt bra att få ta sej en dusch och ligga i en vanlig säng igen....
Kommentarer
Trackback
